Ziera - my life, my thoughts, my soul ♥

Jag sitter på huk i gräset, blicken stirrar tomt framför mig medans
jag vinglar lite för att hålla balansen.
Plötsligt flyger en duva förbi i en väldig fart. det låter som en mindre propeller
när den trycker undan luft med sina vingar.

Mina ögon svider av trötthet, jag har precis stigit upp. Efter en lång och jobbig
vecka där jag bara sovit 12-16 timmar totalt har jag äntligen fått sova lite.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig den här helgen, orken finns inte.
Jag har jobbat nätter i veckan och vår älskade Kenzi har hållt mig vaken
resten av tiden.

I fredags kväll firade vi h´s syster och jag brast i gråt när dom och h
pratade om valpen och vårt hus och hur vi kände. jag känner ingenting,
jag är så utmattad att jag känner ingen glädje över någonting. Jag bara gråter
och kan inte sluta. det är pinsamt och jag har inte vågat säga det.

Att sen jobba sista natten var rent livsfarligt och jag gjorde nog mängder med
fel så okoncentrerad och trött som jag var.

Igår morse var jag så trött, jag kunde inte sova och jag blev mindre
hysterisk och tårarna bara sprutade när h skulle åka till jobbet.
Mina ben känns som gele som inte ville bära mig, min rygg och min nacke smärtade
något fruktansvärt. Jag hade inte förmåga att koncentrera mig och jag har nog aldrig
känt mig så tom inombords som då.  Inte ens mina ord kom ut rätt och att tala var
väldigt svårt. 

kl 12 insåg jag att det bara var att avboka våra planer för resten av helgen, jag var/är för
utmattad både fysiskt och psykiskt. Att ringa och avboka mormor igår och familjeutflykten
till ven idag tog emot men vi behövde vila. JAG behövde vila!!!

Igår lämnade jag inte soffan många gånger, tittade på film hela dagen och sket totalt
i att det var festival i stan med. Gick och lade mig tidigt och sov ända tills kl 10 idag.

Så skönt!!! Men det är bara en dag och natt, vad kommer hända här näst, kommer
jag få sova?

Jag känner mig dum som inte insåg arbetet det skulle kräva från mig, jag vet
vad som händer när jag inte får sova och jag är tillbaka på ruta 1.

Detta var ett sorgligt inlägg men usch det är så här jag mår..... så
inläggen kanske inte kommer så ofta för tillfället..........